Ja, nu sitter jag här i min ensamhet och tycker synd om mig själv. Det var en månad sen jag kom upp, och nyhetens behag börjar att släppa. Jag hade ju längtat så länge – väntat att få rå mig själv och göra vad jag vill, och när jag vill – men när allt kommer omkring så känner jag mig ganska ensam! Visst, jag anade att det kunde bli så – men denna ensamhet måste man kanske tämja. Människan är ett socialt djur – och jag i synnerhet. I tjugo år har jag alltid haft andra människor runt om kring mig, aldrig varit ensam (även om jag ibland i detta sällskap känt mig ensam), suktat efter att vara ensam. Nu är jag själv – ensam – och drömmer om närhet. Såklart! Annars hade det varit för lätt.

Gabbana, som ju till skillnad från mig inte gjorde ett aktivt val att flytta ifrån landet, var den första tiden väldigt deprimerad. Håglös låg hon på sin lilla filt – men med bit ben och långa promenader verkar hon ha acklimatiserat sig till vart nya liv i ’garderoben’ ganska bra! Trots att hon inte ännu har någon soffa! Ja för det rör sig om en soffhund! Hon är ju ganska liten, så hon behöver komma upp från golvet...

IKEA skulle leverera Gabbanas soffa förra veckan – men något blev fel – så nu kommer den (hoppas jag) i morgon. Då kommer hon att trivas som fisken! Men det var ju trots allt snopet när jag betalat nästan lika mycket för frakten som för själva soffan att den inte kom som planerat.

Besvikelse var det också när jag med min syster lånat bil och åkt ut till ByggMax i Bromma för att köpa målarfärg. Ville ha (vill fortfarande ha) en ärggrön fondvägg – visar killen vilken nuance och han skriver in kod och färgblandaren gör resten av jobbet. Men – väl hemma – ser jag att det inte kan vara rätt, den ser gul ut. Trots detta stryker jag en första gång. Katastrof ! Ser ut som bebis bajs !

Snälla systra mi lånar bil igen och vi tar oss tillbaka. Killen skrattar när vi kommer in i affären: – Blev det inte riktigt rätt det där ? - Euh, nej !

Det visar sig att maskinen var trasig – och även om jag fått pengarna tillbaka har jag nu en mindre fin vägg – och helt tappat orken att göra något åt detta.

 
 

Gabbana med ett bitben

Liknande inlägg

1 kommentarer

emma

23 Sep 2015 12:44

Haha förstår precis vad du menar! När jag flyttade för att plugga vidare trodde jag att det skulle bli himmelriket då jag till skillnad från dig inte ens var en social varelse sen tidigare haha. Men det är något med att behöva ha någon att luta sig tillbaka på ibland även om personen egentligen inte kan göra något för dig som gör att man plötsligt känner sig så otroligt ensam när man bor själv.
Men du får helt enkelt se de positiva sakerna i ensamlivet. Som att du har total makt över hur du vill ha saker, att dygnet följer dina tider så du behöver inte längre anpassa dig efter andras scheman (t.ex. vara tyst på natten) o.s.v. Försök att njuta, detta kommer från någon som flyttade hem igen (bytte till distansstudier) & nu saknar alla dessa frihetspunkter haha...;)

Svar: Oh, tack för denna 'pepping' !! :-)
Sus

Kommentera

Publiceras ej