Varför skall jag då skriva en blogg ? Hänga ut mitt intima liv för hela världen, det verkar ju inte riktigt hälsosamt. Men vad är hemligt numera; med olika tekniker kan de som vill veta allt om någon annan komma ganska långt. Ta t ex mitt konto på Amazon.com ; med mina inköp där kan de redan veta mer om mig kanske än vad jag väljer att skriva här :o !! Jag tittar på tantsnusk ; The Good Wife, The Private Practice – men läser engelska klassiker… Jag köper kokböcker, trädgårdsböcker, utbilda unghästböcker, historieböcker, och framför allt studielitteratur till den årsgång som mina barn går i skolan (ja inga böcker tillhandahålls av den franska skolan), med detta har Amazon skapat en ganska klar bild av vem jag är och ofta när jag funderar på ett inköp har de redan mailat och föreslagit detta. Mest otroligt var att de förstod i vilken skola som min dotter skulle börja efter gymnasiet. Vi hade beställt en bok till s k ’summer-reading’ och genast fick vi denna skolas ’lista’ innan ens skolan hade skickat ut denna lista till oss. Vad jag menar är att om de vet vilka mina barn är och var de gör och läser, så är det redan mer, kanske, än vad jag är villig att berätta här... I alla fall till en början ; jag vet också av erfarenhet att när jag väl kommer igång så berättar jag ju om mina barn också- då de är mitt allt!!!
Men nu funderar jag då på att flytta hemifrån. Ja det är ju inte så att jag flyttar ifrån mina barn – de har ju, skall ju flytta först – men jag flyttar ifrån vårt ’familjehem’ och deras far. Deras väldigt bra far... Varför? Jo, för att i tjugo år så har det handlat om allt annat än Mig! Jag har gjort allt för mina barn,en del för deras far ; och helt tappat bort mig själv! Vi bor på ett levande jordbruk som tar väldigt stor plats i livet. No vacations, no fun, no nothing. Barnens far är helt slutarbetat- och inte alls samma man som förr... och jag- Södermalmsbrutta, visst med hästintresse som jag tog upp, begravdes här nere... Livet har stundtals varit jävligt hårt, och nu har jag INGEN KRAFT ALLS KVAR !
Men det är så mycket, trots allt, som kommer att vara svårt att lämna. När vi är som bäst som familj, så är vi toppen. Det handlar mycket om mat hos oss ; vi äter jävligt gott, inom familjen, med vänner... och måndag till fredag, på farmen äter vi alla tillsammans. Det är jag som står för käket på farmen. Jag kan vara så led på att laga mat ibland – men aldrig länge- för sen tar det där matintresset över igen...
Om jag tar steget att flytta så lämnar jag ju ’allt’ bakom mig. Mannen –han vill ha’hela mig’ inte bara någon som är ’hemma’ för att fira jul. Hästarna !!! Vi, min dotter och jag, hade sju (nio som mest) hästar/ponnyer! Jag har nu, sedan ett år försökt att hitta en lösning för våra hästar – mitt portugiskiska fullblod har jag givit bort med alla hennes täcken o s v –hon kommer att få det bra. Dotterns två shettisar har vi ’lånat ut’ och den familjen kan nog behålla dem forever. Min älskade Alabelle dog i mina armar 25 år gammal, och jag grät men tänkte att det var ju förväl att hon inte skulle få uppleva mitt svek... Vår fantastiska hemuppfödda sexåring är på s k ‘depot vente’ (försäljningsstall) hos dotterns tränare... Men kvarstår de två ponnyer som dottern absolut inte vill att vi gör oss av med. Dottern har börjat utbildning om fem år, kan absolut inteta hand om hästar, varken materiellt eller ekonomiskt. Och jag, den dag jag flyttar har ju NOLL inkomst ! Så vad som kvarstår är att försöka hitta fodervärd till ponnyer som har tävlingskarriären bakom sig... INTE så lätt !
Katterna, mina underbara SEX katter, ja det måste ju stanna kvar. Men min lilla, knäppa hund – henne tar jag med mig!
Gabbana igår ;
