Orolig : jag spenderar den större delen av min tid av att oroa mig! Mina barn, har jag dem inte mitt framför näsan så oroar jag mig. Och även om jag har dem med mig, oroar jag mig för vad som komma kanske skall. Visst, föräldrar oroar sig för sina barn – men jag oroar mig sjukt mycket! Det tar över mitt liv detta oroande! Som idag! En är på resande fot, och den andra skall efter plugget på fest. Den första kommer inte kunna ge livstecken förrän vid ett i natt, och den andre kommer att höra av sig med sms lite då och då... men faktum kvarstår – jag kommer inte att få något endaste vettig gjort idag! Jag kommer att sitta och vänta...

 

I morgon kommer jag att oroa mig igen – inte för mina barn hoppas jag, men för min stackars lilla hund samt dotterns katt som båda skall opereras (sterilisering). Ja i ärlighetens namn har jag väl redan börjat att oroa mig för det lite.

 

I morgon är det D-Day firande här i Frankrike, och på vår lilla flygplats var den Amerikanska kustbevakningen parkerad : inte var dag minsann!

 

 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej